En oväntad session

Rocket air i solnedgången, bild länkad från Kulingvarning

Allteftersom dagen gick ökade vinden och vred mot nord. Jag brydde mig inte så mycket, eftersom jag är ensam med barnen den här veckan. Vi tillbringade dagen på Leksta'n och med bus hemma eftersom regnet milt uttryckt öste ner. Framåt kvällen lättade det lite och lagom till att fisksoppan var äten kom hustrun hem och frågade om jag inte var surfsugen. En snabb koll på DMI, ännu snabbare packning av bilen och iväg!

Apelviken bjöd på 90 grader vinkel dvs lite vindskugga från norra udden. En handfull segel drog fram och tillbaka över södra delen av viken. Lite hopp och lite vågridning men inget imponerande. 4.2 på de flesta men de såg ut att ha lite taskigt tryck på insidan där vågorna var bäst. Det blev mitt custom 4.6 från 5 Oceans och quad 82. Bra tryck i seglet lite längre ut och hyfsat kul vågor med en och annan fin läppträff på insidan men lite dåligt tryck trots allt. Bytte snabbt till 92 liters trailer istället och vips - instant fun! Den brädan är verkligen magisk. Full kontroll i överriggade förhållanden men ändå snabb och lättplanad. Lite hopp hanns det med också. Vågorna inbjöd till bakåtloopar men jag litar fortfarande inte riktigt på min gamla kvaddade fotled, så det blev mer vågridning än hopp, tills plötsligt vinden punkade fullständigt. Lite guppavågridning in till stranden och ett snabbt byte till vågsurfing.

Dagen till ära sålde jag en gammal 7'2" funboard och tog istället med shortboard. En 6'3" Fourth Chili Bean. Om man vet vad man håller på med sägs den vara en stor och lättsurfad shortboard. Om man vet vad man håller på med som sagt. Nåja, jag fick prova på att paddla liten bräda och till min stora förvåning kom jag upp på knä flera gånger och hela vägen upp på fötter en gång i shorebreaket. Inte så omöjligt som jag trodde men lite mer punch i vågorna skulle vara bra. När solen gick ner över norra udden var det dags att packa ihop. Jag beväpnade mig med en termos sött te och rekade Kåsa lite. Nä, inget vidare tryck i vågen där heller. Lite för mycket nord i nordvästen. Nästan tom motorväg och AwolNation på stereon fick avsluta kvällen för denna gång. Inte så illa.

Bra vinkel, fin liten våg...

Sikta mot läppen...

Smack!

Skön känsla!

Oj, vad länge sedan det var jag vågade mig på en bakåtloop.

Nah Skwell 9'6" - en årsrapport.

Jag har kört Nah Skwell 9'6" i ett år nu. Jag hade 7'8" förut, som var fantastiskt kul, men lite väl riktningsinstabil. Den var allra bäst som windsup men riktigt kul att SUPa i småvågor också. Dock var den lite i minsta laget för att ha som familjebräda. Med målsättningen att ta med barnen på brädan sålde jag 7'8" fishen och skaffade en 9'6". Som badleksak är den grym. Softdeck, bred, stabil och lätt nog att bära till och från stranden utan bekymmer. Bra mycket lättare än de flesta SUPar i samma storlek faktiskt, ca 10kg! Rakt fram är den lättpaddlad så länge det är platt, I krabb motsjö stampar den breda nosen lite och bromsar farten. Inget unikt för den här brädan, det ligger i själva designen, men så länge det är långsam dyning eller rent vatten så är det förvånande vilket bra glid den har. Särskilt utan sidofenorna. I vågor då? Grym!!! Den fångar minsta lilla våg. Gränsen för att svänga och ha kul ligger kring 40cm våg för mina 85kg. Då kan jag köra noserides och lattja lite på vågen. När vågorna i Apelviken går över höften blir det riktigt kul. På 9'6an fick jag äntligen en riktig läppsmack! Vilken känsla!!! Dock krävs det att man flyttar bak den bakre foten, helst ända till åsen på pad:en. Bäst går det med en bred Laird-stance. Då kan man svänga och sedan flytta fram vikten och ta fart igen även i småvågor, utan att crossteppa en massa. Tre-fen-uppsättningen gör brädan superstabil. Jag har som mest haft ute den i 4 meter vågor och till min förvåning var det inga större problem. Jag fick stå en bit ut på kanten för att pressa ner den i hög fart, men annars var det bara min förmåga som begränsade, inte brädan. (Ibland en stor begränsning, måste erkännas.) Jo, förresten, när men kommer i hög fart nedför en större våg så studsar brädan ganska bra om man står långt bak ifall det är chop på vågen. I rent vatten märks det inte. Vindsup då?Jodå, det går bra. Men till skillnad från 7'8" som känns som en stor vindsurfbräda så känns 9'6" mer som att man har ett segel till att ta sig ut istället för en paddel, och väl på vågen släpper jag oftast trycket i seglet och surfar vågen istället. Kul, men om 7'8" var allra bäst till ordentliga vågor med paddel eller vindSUP, så är 9'6" bäst till alla slags vågor, oavsett storlek, bra till plattvatten och helt OK till vindsup. Snacka om allround! Ska man bara ha en enda bräda men har ambitionen att lära sig vågSUP på riktigt så är det här en utmärkt bräda. Ska man inte köra vågor alls skulle jag rekommendera en vass nos och snabbare tailrocker. Hmm. Sa någon 11' Fitness?

Nah Skwell 9'6"       http://www.surfspot.se/sup-nah-skwell-9-6.html

Längd - 290 cm
Bredd – 78cm
Vikt– 10 kgs
Volym 152l
Fin concept Tri Fin  

Två gängor för vindsurfrigg
Målgrupp- Allround SUP, Nybörjare och medelgod i vågor, Medelgod och nybörjarvindsurfare. 

http://www.surfspot.se/sup-nah-skwell-9-6.html

Recension Nah Skwell 7'8"

Den här är tidigare publicerad på Surfzone för ett år sedan...här kommer en favorit i repris:

På en perfekt våg i Danmark med Nah Skwell 7'8".

Plus: Fan-jävla-tastisk vågridning med segel! Kul familjesurfing. Minus: Lite liten för mig till SUP. Glider inte alls med paddel. Spinout med segel på väg ut, kräver medvetet tryck på framfoten. Min vikt: 85

Nah Skwell SUP Längd: 7’8” dvs 238cm Bredd: 75cm Shape: Fet twinfin (2x19cm) , rocker genom hela brädan, dubbelkonkav, ingen helt platt yta. Två gängor för rigg. Vikt: 8,5kg med softdeck. Inga stroppar. Volym: 127 liter. http://www.nahskwell-sup.com/get-up http://www.surfspot.se/standuppaddelboard/brador.html  Vadå Nah Skwell? Tja, vad jag förstår är det fransk slang för vattenlek eller något i den stilen. Hursomhelst, det man undrar över är väl vad i fridens tider man kan ha en sådan här bräda till. Vid första anblick är den väldigt lik AHD Sealion, och det är mycket riktigt samma gubbar som ligger bakom den, även om loggan är en annan, men Skwellen är tänkt mer som en SUP, vilket syns i den ökade rockern och minskade aktervolymen (-8 liter). Swallowtailen går in lite, nästan som wingers och kanterna är klart tunnare såvitt jag kan bedöma. Sammanfattningsvis för den som inte orkar läsa hela texten: För SUP om man väger 85kg och är nybörjare. Nä, en 9’6” hade varit bättre. Jag kanske måste komplettera med en sådan. Som familjebräda i Lejet, lära systersönerna och dottern att vågsurfa – perfekt! En liten knuff och man är iväg. Så kan man byta till en mindre softdeck när man kommit igång lite mer. Som stor vind-vågsurf – genialiskt! Hur kul som helst och går in i bilen. Jag är för gammal för freestyle och prioriterar man vågridning kan jag inte tänka mig ett bättre komplement. Jag ser redan fram mot nästa session. Nu har jag en stor FSW i tankarna till nästa sommar. Om SUPen kan konkurrera med den vet jag inte, det återstår att se. Så lite mer intryck: Jag hade en Naish 11’6” men sålde den eftersom den helt enkelt var för stor. Jag orkade inte ta med den eftersom den inte gick in i bilen på ett vettigt sätt och jag inte ville ha den på taket utanför jobbet hela dagen. Väl på vattnet fångade den ju minsta våg men hade svängradie som en oljetanker tyckte jag. Jag var på vippen att köpa en Naish 9’6” istället, men den fanns inte i lager just då så jag bestämde mig för att chansa på Nah Skwellen istället och fick ett bra pris. Oturligt nog kom vintern före brädan pga strul med fraktfirman, men nu har jag kommit igång. 238 går in i bilen. Perfekt! Nu har jag med två vågisar och en SUP när vädret är osäkert. Antingen byter jag från stora vågbrädan och kör med 5.6 kvadrat segel om vinden inte räcker riktigt för vanlig vindsurfing, eller så plockar jag fram paddeln. Dessutom funkar den som nybörjarbräda till barn och fru till vanlig vågsurfing också, eller bara badleksak. Sweet! Paddla när man väger 85kg. Nja, en duktig SUPare klarar säkert det galant, men jag har lite problem med våra skvalpiga förhållanden. Rakt fram går ju fint, så länge man håller lite styrfart, men att vända är verkligen svårt. Ofta sitter jag på knä på väg ut och reser mig strax innan det är dags att fånga vågen. Men kom ihåg: Jag väger 85 pannor och hade bara testat SUP 5 gånger totalt innan jag ställde mig på den här brädan! Jag lånade ut den till Sinker och Sinker Jr häromkvällen, och väger man 20-25 kg mindre än jag är den uppenbarligen hur stabil som helst. Brädan har i princip inget eget glid. Långdistans suger alltså, Det bästa är att vänta på vågen och sedan ta ett eller två paddeltag precis före take-off. I teorin i alla fall, jag tar kanske en våg av 5 i bästa fall, men skam den som ger sig! Den är väldigt mycket roligare att SUPa än jag vågade hoppas på. Bredden gör att man tar vågorna lättare än man skulle kunna tro. Dock har jag inte hittills fått testat den i vågor med tillräckligt tryck för att verkligen kunna säga något om vågridningen. Det har mest blivit åka med vågen och småsvänga lite längs skummet. Inga riktiga botten/toppsvängar. Vindsurfa med den? Fenorna som kommer med är inget vidare! Dom stabiliserar brädan vid paddling rakt fram och dom ger bra höjdtagning vid vindsurfing men 19cm gör att man går på grund alldeles för fort i sandvikar och dom är så mjuka att man får spinout vid minsta tendens till tryck på bakfoten. Jag bytte resolut ut dem mot 2 st 16cm Starboard Evil Fin, som har en massa yta men är grundare. Bedrövligt svårt att paddla i början, men hej vad det svänger! Både med paddel och segel. Mycket skojigare! Mindre spinout också. Första segelsession var i cross-off 4m/s, knähöga vågor i Apelviken soluppgång kl 5 på morgonen. Underriggad på 5.3 Manic. Guppade ut, flare-gybe och fångade direkt första vågen. Konstig känsla att plana på absolut ingenting! Våg + vindförstärkning av fartvinden gjorde det hela riktigt kul, men svårt att hålla tryck i bottensvängen. Skar mest fast halvvägs när farten dog. Andra segelsession i Apel igen. Midsommardagens morgon kl 6, jag och en kiteare på stor bräda och 12 kvadrat drake. Han tappade höjd och promenerade tillbaka gång på gång, medan jag höjdade finfint med mitt Riot 5,6. Bra segel, förresten! Tog mig bort mot Södra Näs beachbreak där jag lattjade en stund i gubbhöga vågor. Sedan in mot Apelvikens strand igen och fick till några fina smacks. Kuuuul! Jag hade inte haft en chans på vågisen, blåste kanske 6 i stadig vind gissar jag. Konstaterade att brädan känns ganska långsam när man planar upp. Inte så konstigt med tanke på rockerkurvan. När det kommer en vindby saknar jag verkligen stroppar. Lite fånigt att man inte satt i pluggar. Det blir definitivt mitt nästa projekt. Med stroppar åtmistone fram hade det varit lättare att lägga tyngden på framfoten och slippa lite av spinoutproblemen tror jag. Återkommer om den saken efter lite fransk ”bricolage”. MidsommarPM: Hoppa utan stroppar är svårt, och gör ont i knät ;-) Tredje segelsession i Åsa, på inre. Ut på vattnet ca kl 21 i guppavind. Åter en gång riggade jag Vandal Riot 5.6 vilket är ett fantastiskt SUP-segel! Lätt i handen men bra drag. Man borde ha fler storlekar… Först funkade ingenting. Jag klarade inte ens att gippa utan att trilla av. Samtidigt plockade OlaH vågor med paddel och en starboard 9’8”. Kanske jag satsat fel? Men så kom det några set med större vågor och emellanåt bättre tryck i seglet. Med ens funkade saker och ting. Med 7’8” krävs det en av två saker vid min vikt – antingen bra tryck i vågen eller bra tryck i seglet. Då är det riktigt, riktigt kul! Efter ett tag blåste det så pass att jag hade kunnat köra min 88-liters vågis men jag hade inte lust att byta. Alltför kul! Sinker körde 66-liters twin i vanlig ordning, men han planar ju på en tvåtumfyra och en näsduk ;-) Vi plockade set efter set allteftersom vind och vågor byggde, tills armarna krampade och vi till slut fick ge upp när det var så mörkt att man inte kunde välja våg längre. Ovant att packa ihop vid midnatt… Lärdom: Det går att svänga den här brädan precis hur tajt som helst! Man kan stå kvar med framfoten, men för att verkligen få till svängen skall bakfoten stå så långt bak på swallowtailen man kan komma, på den rail man trycker ner. När man väl har vant sig vid att flytta foten 65cm mellan bottensväng och cutback funkar det finfint. Antagligen skulle en bakstropp omöjliggöra den rörelsen, men fram skulle verkligen en stropp kunna bidra, tror jag. Att slå är lurigt om man inte är van att göra det, eftersom nosen är tunn, och man sjunker snabbt om man tvekar. Jag löste det med flaregybes. Då tappar man max 2 meter i höjd. Är det någorlunda dyning är det riktigt kul att fånga vågen med segelkraft och sedan släppa av trycket och bara rida en kass våg. Det blir lite tow-in över det hela. Denna bräda ger mig mer vågridning. Två tummar upp! Update efter några sessions till: Brädan är inte alls långsam. Med ordentligt tryck i segel eller våg är den ganska snabb. Fotplacering lite längre bak gör också att den sticker iväg. Och några SUP-sessions till i Lejet förvånar. Den fångar riktigt små vågor, vilket förvånade mig. Min gräns går vid ca 40cm. Svänger på en femöring men riktningsstabilitet? Nä. Något annat får man nog ha till långturen.

Sista sommarSUPen?

Regn, regn, regn. Lite sol, regn, regn, regn. Har hösten kommit? Hela kroppen skriker NEJ när klockan ringer och det är dags att gå till dagis för inskolning. Men för ovanlighetens skull är det tillräckligt varmt för T-skjorta redan kl 8. Blå himmel. Sol. Ny Naish Catalina 12'6 i garaget. Platt, spetsig fram och bak,holk att stå lågt i för bättre stabilitet. Kolfiber. Mmmm.

Kajakvibbar... Är det där en sittbrunn?

Ser snabb ut. Är den lättpaddlad?

Fixar, diskar, tvättar, äter, kollar klockan. Brädan på taket, kapar paddeln, lite lim och silvertejp. Fena och leash åker in i bilen och så på med dräkten. Lite ovant att köra bil i dräkt men varför inte, när man ska ut i hemmaviken. 3 minuter senare parkerar jag vid stranden och lyfter ner brädan. Ställer in vidarekoppling till den vattentäta luren som åker in i våtdräktsärmen och knallar ner till det blåaste hav jag sett i Sverige. Hoppar upp på brädan och testar lite olika fotplaceringar. Börjar mitt i holken men jag upptäcker snabbt att när nosen inte skär vattnet är brädan inte särskilt riktningsstabil. 3 paddeltag per sida. Hmm. Två steg framåt till framkant på holken och - Voilà! Hur stabil som helst. Ju mer jag tog i desto bättre stabilitet. Men dagen var för fin för att råpaddla. Ett långsamt glidande runt öarna kring kustlinjen. Hejar på några fritidsfiskare som är ute och dörjar och plåtar några brännmaneter. Livet är gott!

Efter vad jag trodde var en kvart (men visade sig vara en timme) vände jag nosen mot viken igen. Lite gammal svag dyning och 2m/s medvind. Det kan väl inte göra så stor skillnad? Johodu! Snacka om glid! Catalinans vassa häck är ju inte gjord för att rida dyning men oj, vad den går! Egentligen borde jag nog ha en lite kraftigare paddel än den Naish RD 8" som jag köpt, för att verkligen få upp farten, men det flexiga skaftet och medelstora bladet är väldigt skönt och förlåtande. Jag tror att den kommer att passa perfekt i krabb sjö och på längre paddlingar där man vill hålla upp kadensen.

Som en första tur någonsin på en race/cruise-bräda måste det betecknas som en total succé. Om det var sista riktiga sommarSUPen så okej då. Börjar ställa in siktet på en vågbräda under 9 fot så låt hösten komma :-)
Sommarkänsla - 5/5
Nöjd med inköp 5/5
Personlig form 2/5
Jaja, den är ju det jag ska jobba på nu...

Untitled from Mattias Unander on Vimeo.

På samma våg...

Vind - check!
Vågor - check!
Barnvakt - check!
Hustru som vill surfa - check!

In med brädorna i bilen och iväg!!! M anmälde sig till en introduktionskurs i vågsurfing förra året men fick aldrig det efterlängtade samtalet. I år gick det bättre och efter några timmar i Apelviken kunde vi bara konstatera att det är den nya familjesporten i vår familj. Barnen har ju redan två våtdräkter var och har tillbringat sommaren med paddel på den lilla softdeckbrädan. En paddlar och en spanar efter krabbor i fören. Genialiskt! Men har man barnvakt så gäller det att passa på! In med brädorna i bilen och fort iväg innan något strular till sig.

Kollar läget i Lejet - ett gäng vindsurfare ute, inte avskräckande många och rent uppe vid piren. Några sälar? Nä, det är ett gäng vågsurfare där ute. Lovande...
Vad ska man välja? Stora vågor men inte lika rena som igår. Dåligt tryck alltså. M får testa Naish Hokua 9'3 utan paddel och inte helt utan framgång. Vi kommer inte igång på vågorna nära piren men lite längre in reser dom sig mer vertikalt. Flera gånger kommer M upp på knä men inte längre men rätt vad det är så står hon där och får sitt livs första surf för egen kraft. Lyckan är total! Jag har inte lika lätt på hennes Meyerhoffer 8'0 (skulle ha tagit 9'2an) men fångar till slut en fin liten våg. Kliver fram lite, får fart, titter vänster och konstaterar att vi delar samma våg. Coolt. Känns fantastiskt bra!

Jordnötter före DayGlo...

...och efter.

Upp på stranden, vätskepaus och konstaterar att leendet på M:s ansikte inte går att tvätta bort. Så ska det vara. Jag har däremot paddlat mig trött på 8'0an. Vi byter bräda och jag hämtar paddeln. Tittar lystet ut mot de större vågorna men håller M sällskap lite längre in. Fångar några, rider en bit men får inte alls till det. Paddla Hokuan stående mot vinden i över 10m/s kan man bara fetglömma. På knä går det däremot bra. Efter en stund konstaterar vi bägge att det inte går så bra. M är för trött för att byta upp till 9'2an och förklarar sig nöjd med kvällen. Jag är däremot sur. Jag fångar vågor, jag lyckas stå på Hokuan men jag lyckas inte göra något av det. Försöker påminna mig om att jag egentligen är nybörjare men mitt ego vill mer. Lite te med socker och så en sista session.

M gör mig sällskap ut till piren och jag sätter mig i den sköna utåtströmmen. Vinden har vridit upp mot väst lite så jag kommer bara halvvägs ut innan det tar stopp. Paddlar ut en bit i viken och satsar på första vågen i ett set. Den bryter för tidigt och jag har fel vinkel. Suck. Upp igen. Startar på knä istället. Väntar tills brädan skjuter fart, ställer mig upp utan problem och kommer iväg fint. Lägger en sväng mot piren bara för att upptäcka att jag borde gått åt andra hållet. Jag måste bli bättre på att läsa vågorna! Tredje gången gillt. Upp, upp och ivääääg. Lång ride in bland vindsurfarna. Lägger ner alla tankar på att gå vertikalt mot läppen och nöjer mig med höger-vänster-höger längs vågen. Tappar den när den dör men lyckas byta stans och hålla mig stående. Yes! Tar nästa våg och rider den in en bit till. Vid det här laget är det bara balansträning. Hokuan är inte en bräda för halvmeters skvalp men går ändå fint att pumpa igång och göra småsvängar och när det grundar upp längst in i viken är jag glad igen. Med min Nah Skwell 9'6" Hade jag säkert fått bättre rides på det småttiga, men Naishen var sköööön när det är drygt huvudhögt och där hade den breda NS:en varit lite stampig. Hm. Något mittemellan sökes alltså.

M har filmat lite inne i viken men kameran hade klara problem med mörkret och det enda som gick att använda var min balansträning inne i skvalpet. Ska man faktiskt bli tvungen att skaffa sig en GoPro som alla andra? Eller kanske en Contour? Dom kostar som en halv bräda... Tveksamt. Först måste jag bestämma mig för vilken nästa lilla SUP jag ska ha. Te, bullar, god stämning och lite musik i bilen på väg hem. Hoppas barnen sover :-)

Dagens dubbel

Lördag. Sol. Vind. Städdag hemma. Två veckor riktigt varmt klimat och massor av regn innebar att gräset växt sig lite väl vilt. Sydvästen väckte inte bara  surflusten  utan torkade även upp gräsmattan tillräckligt för att den äntligen kunde äntligen klippas när städningen var klar. Alla 1300 kvadratmeterna. Attans. Två timmar senare och med lätt vibrationsskadade händer kunde jag packa bilen. Två vindsurfbrädor och en SUP. Fullt fart mot Lejet. Prognosen sa ökande framåt kvällen men det folk guppade mellan hopp och förtvivlan när jag riggade min Riot 4.8 så jag beväpnade mig med min Moo Quad 98. 227x64,5 sitter som en keps i vindhålen. Vågridingen satt riktigt fint idag. Snabbt tryck på bakfoten på läppen, vrid runt, greppa bak, rikta nosen rakt ned för vågen, underliket mot bakre smalbenet, böj främre knäet, ner i bottensväng och dääääär kommer accelerationen. Glöm inte öppna seglet, häng fram, skota ut, flytta fram handen? Nä, det hinner jag inte - smack! Ojojoj, kan jag göra om det där? Javisst! Flera gånger omväxlande läppträff och skärande cutback. 2cm bredare stans än på lillbrädan gör verkligen underverk i bottensvängen, det är så mycket lättare att få tryck på framkanten och hitta det där trycket i bottensvängen som man lever för...

Hmm. Det trycker på. Folk riggar ner. Nä, Henrik har min 370-mast och jag skulle ju testa en SUP idag också. Byta bräda då? Äsch, än så länge går det ju bra. Lite drag i nedhalet så får vi se var gränsen går... eller inte.
Jag fortsatte köra 4.8 och den fetaste vågbräda världen skådat medan andra for omkring på 75-liter och 4.0. Underligt. Och kul.

Visst ja. SUP var det. Fahlén lånade ut en väl använd Naish Hokua 9'3". Jag har ju haft en Nah Skwell 7'8 med liknande volym så jag kände mig ganska kaxig när jag gick ut längs piren. Paddlingen ut i vindskuggan av piren var problemfri men jag fick sitta på knä för att inte fånga vinden. När jag rundade hörnet möttas jag av 2 meter välformad våg som bröt på ett hyfsat civiliserat sätt. Bara att ställa sig upp och ta första bästa alltså.
Nähä. Jag har aldrig hamnat i "Green room" så fort förut. Nytt försök. Upp på brädan nosen mot vågorna, stå upp...vänta med att gå upp till ytan tills draget i leashen skvallrar om att brädan är långt borta.
Tusan. Ny strategi... Knäpaddling, ta vågen, hoppa upp på fötter och sväng in mot vågen...vart tog brädan vägen? Jag tryckte till lika mycket som jag gjort på min Nah Skwell 9'6" för några dagar sedan. Det är bara det att Hokuan svänger bara man tänker på att svänga. Den gick alltså vertikalt mot vågen och jag gick åt andra hållet.
Okej. Lite mer försiktig nu då. Knä, paddla, ta vågen, fort upp, försiktig sväng in mot vågen som...som bryter utav bara...
Total förödmjukelse.
Ska det vara så här?
En gång till...upp, sväng, accelerera, försiktig bottensväng, upp mot läppen, ojojoj, 3 meter minst, full fart ner och sväng åt andra hållet. Låååååång ride tills vågen dog ut och...jaaa...jag lyckas stå kvar på brädan och paddla vidare. Sweetspot stor som en femkrona minsann ;-)

Liten, smidig, lätt, snygg. Och såååå snabb i svängen!

Svårt. Kul. Lite liten kanske. Jag borde nog inte köpa den. Jag borde nog inte.
Snabbt mail till Falle. Du - kan jag låna den där Hokuan lite till? Måste nog testa lite mer du vet...
Snabbt tjöt med grabbarna innan hemfärd. Första stora vågen med Hokuan går på repeat i huvet medan Robyn sjunger om att jag borde dumpa min tjej. Nänä. Hon väntar hemma med färdignattade barn, fika och goda vänner från Tyskland. Här byts inte i brådrasket. Svänger upp på garageuppfarten och börjar smida planer för morgondagen innan jag lastat ut. Kanske vi kan få lite gemensam vågsurf imorgon...
I'm gonna love you like I'm indestructible...

Robyn – Indestructible (Radio Edit)

Here we go!

Ännu en blogg. Varför det?
Jo, jag tror att jag har något att tillföra. SUP är en starkt växande sport i hela världen. Plattvatten, åar, sjöar, forsar och vågor. Män, kvinnor, barn. Det påminner förstås om kajakpaddling men frihetskänslan är klart påtaglig. Att inte sitta i en sittbrunn utan stå ovanpå sin farkost är annorlunda. Kul. Jag representerar ganska väl den genomsnittlige SUP-köparen i Sverige idag tror jag. Kommer från någon av de andra surfsporterna, ska ha SUPen som ett komplement, mest på kul. Blir totalt biten.
Jag är egentligen nybörjare. Köpte en begagnad Naish Nalu 11'6 för att den var billig, trygg, stabil och tänkte paddla omkring längs kusten här hemma i Kullavik och fånga lite vågor i Lejet när vinden inte räckte till för att plana med vindsurfinggrejorna. Snart upptäckte jag att den kändes ganska trög rakt fram på platvatten, fångade minsta våg men gick över huvud taget inte att svänga. Tusan! Man måste kliva bak på aktern för att styra 11'6an och då bromsade den och tvärstannade. Hmm. Den behöver alltså större vågor för att vara kul. Men då vindsurfar jag. Och pga storleken måste jag ha den på takräcket. Det blir för många faktorer och brädan började samla damm.
SÅLD!
Redan här upptäckte jag hur dåligt marknadsföringen stämmer med verkligheten. 2 fot Hawaiiansk våg ser inte mycket ut men skiljer sig markant från våra svenska vinddrivna vågor. Det är inte så mycket höjden på en våg som perioden som skvallrar om kraften i den. Alltså hur långt det är mellan vågorna. Vad har vi här en typisk dag? 4 sekunder? 3 kanske? Inte mycket tryck alltså. Och så denna vind, som trycker iväg nosen på en stor bräda. Något lite mindre alltså. Gärna som går att vindsurfa också. Klippte raskt drygt 100 liter och gick ned från 11'6 till en Nah Skwell 7'8". Extremernas man :-)
Jag ska lägga ut recensionen på den inom kort. Roligare på alla sätt utom rakt fram. Går igång på 40cm våg och är jättekul att vindsurfa men går ju inte att tura med alls.
Ju mer jag SUPade desto mer insåg jag att även om jag kunde balansera på 7'8an så skulle det vara kul att ha något som går att cruisa på och framförallt som man kan ta med barnen ut på vattnet på. Jag började läsa på om olika brädor och konstaterade att alla beskrivningar utgår ifrån bra, välformade vågor med lång period. Bra i chop betyder inte bra i vårt mesiga skvalp. Ankle-slappers betyder inte att brädan går igång i 20 cm svensk våg. Så trött man blir!
Där började min resa mot en blogg. Det finns massor av surfare som jag. Som drömmer om de där två riktigt bra dagarna per säsong men surfar i skitförhållanden resten av året. Men är glada ändå. Att glida på vatten är fantastiskt. I flytande eller frusen form. Platt eller vilt. Vitt, blått eller kanske lite brunt...

Jag kommer aldrig att bli någon testcentral av en massa olika brädor men jag kommer att skriva om hur jag som nybörjare utvecklas och vad jag tycker om olika brädor i våra förhållanden. Hur det är att fånga vågor när det blåser. Hur radikalt det är när brädan ibland knappt får plats mellan vågtopparna ;-) Recensioner ur verklighetenalltså. Vår verklighet. Inte Robby Naishs eller Laird Hamiltons.

Häng med på resan om ni vill. En och annan bild och videosnutt ska det väl bli också. Så får ni stå ut med lite vind- och vågsurfing också.

Väl mött!

Mattias