På samma våg...

Vind - check!
Vågor - check!
Barnvakt - check!
Hustru som vill surfa - check!

In med brädorna i bilen och iväg!!! M anmälde sig till en introduktionskurs i vågsurfing förra året men fick aldrig det efterlängtade samtalet. I år gick det bättre och efter några timmar i Apelviken kunde vi bara konstatera att det är den nya familjesporten i vår familj. Barnen har ju redan två våtdräkter var och har tillbringat sommaren med paddel på den lilla softdeckbrädan. En paddlar och en spanar efter krabbor i fören. Genialiskt! Men har man barnvakt så gäller det att passa på! In med brädorna i bilen och fort iväg innan något strular till sig.

Kollar läget i Lejet - ett gäng vindsurfare ute, inte avskräckande många och rent uppe vid piren. Några sälar? Nä, det är ett gäng vågsurfare där ute. Lovande...
Vad ska man välja? Stora vågor men inte lika rena som igår. Dåligt tryck alltså. M får testa Naish Hokua 9'3 utan paddel och inte helt utan framgång. Vi kommer inte igång på vågorna nära piren men lite längre in reser dom sig mer vertikalt. Flera gånger kommer M upp på knä men inte längre men rätt vad det är så står hon där och får sitt livs första surf för egen kraft. Lyckan är total! Jag har inte lika lätt på hennes Meyerhoffer 8'0 (skulle ha tagit 9'2an) men fångar till slut en fin liten våg. Kliver fram lite, får fart, titter vänster och konstaterar att vi delar samma våg. Coolt. Känns fantastiskt bra!

Jordnötter före DayGlo...

...och efter.

Upp på stranden, vätskepaus och konstaterar att leendet på M:s ansikte inte går att tvätta bort. Så ska det vara. Jag har däremot paddlat mig trött på 8'0an. Vi byter bräda och jag hämtar paddeln. Tittar lystet ut mot de större vågorna men håller M sällskap lite längre in. Fångar några, rider en bit men får inte alls till det. Paddla Hokuan stående mot vinden i över 10m/s kan man bara fetglömma. På knä går det däremot bra. Efter en stund konstaterar vi bägge att det inte går så bra. M är för trött för att byta upp till 9'2an och förklarar sig nöjd med kvällen. Jag är däremot sur. Jag fångar vågor, jag lyckas stå på Hokuan men jag lyckas inte göra något av det. Försöker påminna mig om att jag egentligen är nybörjare men mitt ego vill mer. Lite te med socker och så en sista session.

M gör mig sällskap ut till piren och jag sätter mig i den sköna utåtströmmen. Vinden har vridit upp mot väst lite så jag kommer bara halvvägs ut innan det tar stopp. Paddlar ut en bit i viken och satsar på första vågen i ett set. Den bryter för tidigt och jag har fel vinkel. Suck. Upp igen. Startar på knä istället. Väntar tills brädan skjuter fart, ställer mig upp utan problem och kommer iväg fint. Lägger en sväng mot piren bara för att upptäcka att jag borde gått åt andra hållet. Jag måste bli bättre på att läsa vågorna! Tredje gången gillt. Upp, upp och ivääääg. Lång ride in bland vindsurfarna. Lägger ner alla tankar på att gå vertikalt mot läppen och nöjer mig med höger-vänster-höger längs vågen. Tappar den när den dör men lyckas byta stans och hålla mig stående. Yes! Tar nästa våg och rider den in en bit till. Vid det här laget är det bara balansträning. Hokuan är inte en bräda för halvmeters skvalp men går ändå fint att pumpa igång och göra småsvängar och när det grundar upp längst in i viken är jag glad igen. Med min Nah Skwell 9'6" Hade jag säkert fått bättre rides på det småttiga, men Naishen var sköööön när det är drygt huvudhögt och där hade den breda NS:en varit lite stampig. Hm. Något mittemellan sökes alltså.

M har filmat lite inne i viken men kameran hade klara problem med mörkret och det enda som gick att använda var min balansträning inne i skvalpet. Ska man faktiskt bli tvungen att skaffa sig en GoPro som alla andra? Eller kanske en Contour? Dom kostar som en halv bräda... Tveksamt. Först måste jag bestämma mig för vilken nästa lilla SUP jag ska ha. Te, bullar, god stämning och lite musik i bilen på väg hem. Hoppas barnen sover :-)

Dagens dubbel

Lördag. Sol. Vind. Städdag hemma. Två veckor riktigt varmt klimat och massor av regn innebar att gräset växt sig lite väl vilt. Sydvästen väckte inte bara  surflusten  utan torkade även upp gräsmattan tillräckligt för att den äntligen kunde äntligen klippas när städningen var klar. Alla 1300 kvadratmeterna. Attans. Två timmar senare och med lätt vibrationsskadade händer kunde jag packa bilen. Två vindsurfbrädor och en SUP. Fullt fart mot Lejet. Prognosen sa ökande framåt kvällen men det folk guppade mellan hopp och förtvivlan när jag riggade min Riot 4.8 så jag beväpnade mig med min Moo Quad 98. 227x64,5 sitter som en keps i vindhålen. Vågridingen satt riktigt fint idag. Snabbt tryck på bakfoten på läppen, vrid runt, greppa bak, rikta nosen rakt ned för vågen, underliket mot bakre smalbenet, böj främre knäet, ner i bottensväng och dääääär kommer accelerationen. Glöm inte öppna seglet, häng fram, skota ut, flytta fram handen? Nä, det hinner jag inte - smack! Ojojoj, kan jag göra om det där? Javisst! Flera gånger omväxlande läppträff och skärande cutback. 2cm bredare stans än på lillbrädan gör verkligen underverk i bottensvängen, det är så mycket lättare att få tryck på framkanten och hitta det där trycket i bottensvängen som man lever för...

Hmm. Det trycker på. Folk riggar ner. Nä, Henrik har min 370-mast och jag skulle ju testa en SUP idag också. Byta bräda då? Äsch, än så länge går det ju bra. Lite drag i nedhalet så får vi se var gränsen går... eller inte.
Jag fortsatte köra 4.8 och den fetaste vågbräda världen skådat medan andra for omkring på 75-liter och 4.0. Underligt. Och kul.

Visst ja. SUP var det. Fahlén lånade ut en väl använd Naish Hokua 9'3". Jag har ju haft en Nah Skwell 7'8 med liknande volym så jag kände mig ganska kaxig när jag gick ut längs piren. Paddlingen ut i vindskuggan av piren var problemfri men jag fick sitta på knä för att inte fånga vinden. När jag rundade hörnet möttas jag av 2 meter välformad våg som bröt på ett hyfsat civiliserat sätt. Bara att ställa sig upp och ta första bästa alltså.
Nähä. Jag har aldrig hamnat i "Green room" så fort förut. Nytt försök. Upp på brädan nosen mot vågorna, stå upp...vänta med att gå upp till ytan tills draget i leashen skvallrar om att brädan är långt borta.
Tusan. Ny strategi... Knäpaddling, ta vågen, hoppa upp på fötter och sväng in mot vågen...vart tog brädan vägen? Jag tryckte till lika mycket som jag gjort på min Nah Skwell 9'6" för några dagar sedan. Det är bara det att Hokuan svänger bara man tänker på att svänga. Den gick alltså vertikalt mot vågen och jag gick åt andra hållet.
Okej. Lite mer försiktig nu då. Knä, paddla, ta vågen, fort upp, försiktig sväng in mot vågen som...som bryter utav bara...
Total förödmjukelse.
Ska det vara så här?
En gång till...upp, sväng, accelerera, försiktig bottensväng, upp mot läppen, ojojoj, 3 meter minst, full fart ner och sväng åt andra hållet. Låååååång ride tills vågen dog ut och...jaaa...jag lyckas stå kvar på brädan och paddla vidare. Sweetspot stor som en femkrona minsann ;-)

Liten, smidig, lätt, snygg. Och såååå snabb i svängen!

Svårt. Kul. Lite liten kanske. Jag borde nog inte köpa den. Jag borde nog inte.
Snabbt mail till Falle. Du - kan jag låna den där Hokuan lite till? Måste nog testa lite mer du vet...
Snabbt tjöt med grabbarna innan hemfärd. Första stora vågen med Hokuan går på repeat i huvet medan Robyn sjunger om att jag borde dumpa min tjej. Nänä. Hon väntar hemma med färdignattade barn, fika och goda vänner från Tyskland. Här byts inte i brådrasket. Svänger upp på garageuppfarten och börjar smida planer för morgondagen innan jag lastat ut. Kanske vi kan få lite gemensam vågsurf imorgon...
I'm gonna love you like I'm indestructible...

Robyn – Indestructible (Radio Edit)

Here we go!

Ännu en blogg. Varför det?
Jo, jag tror att jag har något att tillföra. SUP är en starkt växande sport i hela världen. Plattvatten, åar, sjöar, forsar och vågor. Män, kvinnor, barn. Det påminner förstås om kajakpaddling men frihetskänslan är klart påtaglig. Att inte sitta i en sittbrunn utan stå ovanpå sin farkost är annorlunda. Kul. Jag representerar ganska väl den genomsnittlige SUP-köparen i Sverige idag tror jag. Kommer från någon av de andra surfsporterna, ska ha SUPen som ett komplement, mest på kul. Blir totalt biten.
Jag är egentligen nybörjare. Köpte en begagnad Naish Nalu 11'6 för att den var billig, trygg, stabil och tänkte paddla omkring längs kusten här hemma i Kullavik och fånga lite vågor i Lejet när vinden inte räckte till för att plana med vindsurfinggrejorna. Snart upptäckte jag att den kändes ganska trög rakt fram på platvatten, fångade minsta våg men gick över huvud taget inte att svänga. Tusan! Man måste kliva bak på aktern för att styra 11'6an och då bromsade den och tvärstannade. Hmm. Den behöver alltså större vågor för att vara kul. Men då vindsurfar jag. Och pga storleken måste jag ha den på takräcket. Det blir för många faktorer och brädan började samla damm.
SÅLD!
Redan här upptäckte jag hur dåligt marknadsföringen stämmer med verkligheten. 2 fot Hawaiiansk våg ser inte mycket ut men skiljer sig markant från våra svenska vinddrivna vågor. Det är inte så mycket höjden på en våg som perioden som skvallrar om kraften i den. Alltså hur långt det är mellan vågorna. Vad har vi här en typisk dag? 4 sekunder? 3 kanske? Inte mycket tryck alltså. Och så denna vind, som trycker iväg nosen på en stor bräda. Något lite mindre alltså. Gärna som går att vindsurfa också. Klippte raskt drygt 100 liter och gick ned från 11'6 till en Nah Skwell 7'8". Extremernas man :-)
Jag ska lägga ut recensionen på den inom kort. Roligare på alla sätt utom rakt fram. Går igång på 40cm våg och är jättekul att vindsurfa men går ju inte att tura med alls.
Ju mer jag SUPade desto mer insåg jag att även om jag kunde balansera på 7'8an så skulle det vara kul att ha något som går att cruisa på och framförallt som man kan ta med barnen ut på vattnet på. Jag började läsa på om olika brädor och konstaterade att alla beskrivningar utgår ifrån bra, välformade vågor med lång period. Bra i chop betyder inte bra i vårt mesiga skvalp. Ankle-slappers betyder inte att brädan går igång i 20 cm svensk våg. Så trött man blir!
Där började min resa mot en blogg. Det finns massor av surfare som jag. Som drömmer om de där två riktigt bra dagarna per säsong men surfar i skitförhållanden resten av året. Men är glada ändå. Att glida på vatten är fantastiskt. I flytande eller frusen form. Platt eller vilt. Vitt, blått eller kanske lite brunt...

Jag kommer aldrig att bli någon testcentral av en massa olika brädor men jag kommer att skriva om hur jag som nybörjare utvecklas och vad jag tycker om olika brädor i våra förhållanden. Hur det är att fånga vågor när det blåser. Hur radikalt det är när brädan ibland knappt får plats mellan vågtopparna ;-) Recensioner ur verklighetenalltså. Vår verklighet. Inte Robby Naishs eller Laird Hamiltons.

Häng med på resan om ni vill. En och annan bild och videosnutt ska det väl bli också. Så får ni stå ut med lite vind- och vågsurfing också.

Väl mött!

Mattias