Here we go!

Ännu en blogg. Varför det?
Jo, jag tror att jag har något att tillföra. SUP är en starkt växande sport i hela världen. Plattvatten, åar, sjöar, forsar och vågor. Män, kvinnor, barn. Det påminner förstås om kajakpaddling men frihetskänslan är klart påtaglig. Att inte sitta i en sittbrunn utan stå ovanpå sin farkost är annorlunda. Kul. Jag representerar ganska väl den genomsnittlige SUP-köparen i Sverige idag tror jag. Kommer från någon av de andra surfsporterna, ska ha SUPen som ett komplement, mest på kul. Blir totalt biten.
Jag är egentligen nybörjare. Köpte en begagnad Naish Nalu 11'6 för att den var billig, trygg, stabil och tänkte paddla omkring längs kusten här hemma i Kullavik och fånga lite vågor i Lejet när vinden inte räckte till för att plana med vindsurfinggrejorna. Snart upptäckte jag att den kändes ganska trög rakt fram på platvatten, fångade minsta våg men gick över huvud taget inte att svänga. Tusan! Man måste kliva bak på aktern för att styra 11'6an och då bromsade den och tvärstannade. Hmm. Den behöver alltså större vågor för att vara kul. Men då vindsurfar jag. Och pga storleken måste jag ha den på takräcket. Det blir för många faktorer och brädan började samla damm.
SÅLD!
Redan här upptäckte jag hur dåligt marknadsföringen stämmer med verkligheten. 2 fot Hawaiiansk våg ser inte mycket ut men skiljer sig markant från våra svenska vinddrivna vågor. Det är inte så mycket höjden på en våg som perioden som skvallrar om kraften i den. Alltså hur långt det är mellan vågorna. Vad har vi här en typisk dag? 4 sekunder? 3 kanske? Inte mycket tryck alltså. Och så denna vind, som trycker iväg nosen på en stor bräda. Något lite mindre alltså. Gärna som går att vindsurfa också. Klippte raskt drygt 100 liter och gick ned från 11'6 till en Nah Skwell 7'8". Extremernas man :-)
Jag ska lägga ut recensionen på den inom kort. Roligare på alla sätt utom rakt fram. Går igång på 40cm våg och är jättekul att vindsurfa men går ju inte att tura med alls.
Ju mer jag SUPade desto mer insåg jag att även om jag kunde balansera på 7'8an så skulle det vara kul att ha något som går att cruisa på och framförallt som man kan ta med barnen ut på vattnet på. Jag började läsa på om olika brädor och konstaterade att alla beskrivningar utgår ifrån bra, välformade vågor med lång period. Bra i chop betyder inte bra i vårt mesiga skvalp. Ankle-slappers betyder inte att brädan går igång i 20 cm svensk våg. Så trött man blir!
Där började min resa mot en blogg. Det finns massor av surfare som jag. Som drömmer om de där två riktigt bra dagarna per säsong men surfar i skitförhållanden resten av året. Men är glada ändå. Att glida på vatten är fantastiskt. I flytande eller frusen form. Platt eller vilt. Vitt, blått eller kanske lite brunt...

Jag kommer aldrig att bli någon testcentral av en massa olika brädor men jag kommer att skriva om hur jag som nybörjare utvecklas och vad jag tycker om olika brädor i våra förhållanden. Hur det är att fånga vågor när det blåser. Hur radikalt det är när brädan ibland knappt får plats mellan vågtopparna ;-) Recensioner ur verklighetenalltså. Vår verklighet. Inte Robby Naishs eller Laird Hamiltons.

Häng med på resan om ni vill. En och annan bild och videosnutt ska det väl bli också. Så får ni stå ut med lite vind- och vågsurfing också.

Väl mött!

Mattias