Dagens dubbel

Lördag. Sol. Vind. Städdag hemma. Två veckor riktigt varmt klimat och massor av regn innebar att gräset växt sig lite väl vilt. Sydvästen väckte inte bara  surflusten  utan torkade även upp gräsmattan tillräckligt för att den äntligen kunde äntligen klippas när städningen var klar. Alla 1300 kvadratmeterna. Attans. Två timmar senare och med lätt vibrationsskadade händer kunde jag packa bilen. Två vindsurfbrädor och en SUP. Fullt fart mot Lejet. Prognosen sa ökande framåt kvällen men det folk guppade mellan hopp och förtvivlan när jag riggade min Riot 4.8 så jag beväpnade mig med min Moo Quad 98. 227x64,5 sitter som en keps i vindhålen. Vågridingen satt riktigt fint idag. Snabbt tryck på bakfoten på läppen, vrid runt, greppa bak, rikta nosen rakt ned för vågen, underliket mot bakre smalbenet, böj främre knäet, ner i bottensväng och dääääär kommer accelerationen. Glöm inte öppna seglet, häng fram, skota ut, flytta fram handen? Nä, det hinner jag inte - smack! Ojojoj, kan jag göra om det där? Javisst! Flera gånger omväxlande läppträff och skärande cutback. 2cm bredare stans än på lillbrädan gör verkligen underverk i bottensvängen, det är så mycket lättare att få tryck på framkanten och hitta det där trycket i bottensvängen som man lever för...

Hmm. Det trycker på. Folk riggar ner. Nä, Henrik har min 370-mast och jag skulle ju testa en SUP idag också. Byta bräda då? Äsch, än så länge går det ju bra. Lite drag i nedhalet så får vi se var gränsen går... eller inte.
Jag fortsatte köra 4.8 och den fetaste vågbräda världen skådat medan andra for omkring på 75-liter och 4.0. Underligt. Och kul.

Visst ja. SUP var det. Fahlén lånade ut en väl använd Naish Hokua 9'3". Jag har ju haft en Nah Skwell 7'8 med liknande volym så jag kände mig ganska kaxig när jag gick ut längs piren. Paddlingen ut i vindskuggan av piren var problemfri men jag fick sitta på knä för att inte fånga vinden. När jag rundade hörnet möttas jag av 2 meter välformad våg som bröt på ett hyfsat civiliserat sätt. Bara att ställa sig upp och ta första bästa alltså.
Nähä. Jag har aldrig hamnat i "Green room" så fort förut. Nytt försök. Upp på brädan nosen mot vågorna, stå upp...vänta med att gå upp till ytan tills draget i leashen skvallrar om att brädan är långt borta.
Tusan. Ny strategi... Knäpaddling, ta vågen, hoppa upp på fötter och sväng in mot vågen...vart tog brädan vägen? Jag tryckte till lika mycket som jag gjort på min Nah Skwell 9'6" för några dagar sedan. Det är bara det att Hokuan svänger bara man tänker på att svänga. Den gick alltså vertikalt mot vågen och jag gick åt andra hållet.
Okej. Lite mer försiktig nu då. Knä, paddla, ta vågen, fort upp, försiktig sväng in mot vågen som...som bryter utav bara...
Total förödmjukelse.
Ska det vara så här?
En gång till...upp, sväng, accelerera, försiktig bottensväng, upp mot läppen, ojojoj, 3 meter minst, full fart ner och sväng åt andra hållet. Låååååång ride tills vågen dog ut och...jaaa...jag lyckas stå kvar på brädan och paddla vidare. Sweetspot stor som en femkrona minsann ;-)

Liten, smidig, lätt, snygg. Och såååå snabb i svängen!

Svårt. Kul. Lite liten kanske. Jag borde nog inte köpa den. Jag borde nog inte.
Snabbt mail till Falle. Du - kan jag låna den där Hokuan lite till? Måste nog testa lite mer du vet...
Snabbt tjöt med grabbarna innan hemfärd. Första stora vågen med Hokuan går på repeat i huvet medan Robyn sjunger om att jag borde dumpa min tjej. Nänä. Hon väntar hemma med färdignattade barn, fika och goda vänner från Tyskland. Här byts inte i brådrasket. Svänger upp på garageuppfarten och börjar smida planer för morgondagen innan jag lastat ut. Kanske vi kan få lite gemensam vågsurf imorgon...
I'm gonna love you like I'm indestructible...

Robyn – Indestructible (Radio Edit)